Erik Riska – om vikten av att röra på sig, att vara sig själv och att våga misslyckas

Vi träffar Erik vid lunchtid, ett fast handslag lämnar ett starkt första intryck av energi, engagemang och närvaro. Erik berättar att han just nu har fullt upp med sitt jobb på Fundu där han arbetar med företagsfinansiering. Fundu är ett ca 15 år gammalt företag som finansierar finländska aktiebolag: ”Finland vill växa och vi vill att företagen ska växa och att företagarna ska våga, samtidigt är det väldigt svårt att få finansiering. Det är där vi kommer in, vi vill vara med och hjälpa företag så att det finns möjlighet att få finansiering.”

Finansbranschen var inte Eriks första val, han studerade till klasslärare men fortsatte sedan med ekonomistudier: “Läraryrket var intressant, men jag kände i något skede att jag vill testa också något annat.”

Vi pratar en stund kring Eriks karriär som hockeyspelare och frågar om bilden av Erik som ledare, den han fått under sin hockeykarriär. Han skrattar och skämtar om att journalisterna ju förstås aldrig varit med i omklädningsrummet: ”Under min hockeykarriär var jag ju nog ofta i någon form av ledarroll, så jag måste ju ändå vara ärlig med att jag som ledare gjort något rätt om man blir vald av andra medspelare och tränare. Men inte kan man säga att det alltid varit guld och gröna skogar heller, om man har en sådan roll. Det är nog mycket huvudbry bakom en sådan position.”

Erik berättar att han aldrig har gått någon ledarskapskurs: “Jag är självlärd, på gott och ont, men absolut inte fullärd, man blir aldrig fullärd. Jag har mycket att lära mig och ser stora fördelar med att gå någon typ av ledarskapsutbildning. I mina yrken hittills, utanför hockeyn, har jag ännu inte behövt någon ledarskapsutbildning.” Erik slutade med hockeyn när han just skulle fylla 35. ”Jag blev nyfiken på ett annat liv, helt enkelt, och började med ett vanligt jobb.” Vi frågar vad Erik tänker om möjligheterna för de österbottniska företagens innovationsförmåga och produktivitet i dagens ekonomiska läge. ”Hur ska man våga var produktiv och ta det till nästa steg om man inte får finansiering? Eller om finansieringen blir allt för dyr? Du kan ha en jättebra idé, men sen, om du skulle vara tvungen gå på minus några år framåt, då vågar du inte ta det här steget. Där är vi lite fast i Finland, vi vågar inte riktigt ta ut stegen.”

Vi går vidare med frågor om arbetsmiljö och vikten av ett gott ledarskap för att skapa en god arbetsmiljö. ”Som ledare tycker jag att du måste vara ärlig. I lätta och svåra frågor. Du kan inte gå bakom, utan du måste kunna ta en diskussion. Du måste kunna vara ärlig. Det betyder inte att man ska säga saker på ett fult sätt. Men du måste kunna ta svåra saker och berätta dem också. Du måste också hålla en positiv omgivning för att folk ska orka och för att sporra. Ska du vara ledare under en längre tid, så måste du vara ärlig. Om du bara släcker bränder hela tiden, så är det en kortsiktig strategi. Samtidigt får du vara dig själv. Det är lite som i ett förhållande, du kan fejka i ett halvår, men du kan inte fejka i 15 år, du måste kunna vara dig själv.”

Erik tycker att det är viktigt att det finns olika roller och olika typer av människor på en arbetsplats, men det behöver alltid finnas en sammanbindande faktor som gör att man trivs tillsammans. ”Det behöver ju inte betyda att människorna behöver vara stöpta i samma form. De behöver inte vara i samma ålder, de behöver inte vara från samma ställe, de behöver inte prata samma språk – men du behöver en gemensam faktor, som binder dem samman. Det är viktigt. Men sen, att du får byggt upp en omgivning där du får vara dig själv, inom företagets ramar helt enkelt – det är viktigt för en god arbetsmiljö.”

En annan sak som vi kommer in på under samtalet med Erik är uthållighet och rädslan för att misslyckas. I dagens samhälle jagar vi ofta snabba resultat. ”Man vill nå de här resultaten snabbt och om man inte når de så känns det tufft. Man måste klara av att misslyckas. Se på alla de som lyckats, hur många gånger har de inte misslyckats innan de lyckats? Man ska inte vara rädd för att misslyckas. Jag förstår att man kan vara rädd för att misslyckas, det är jag själv ibland, men det hör till livet.”

Vi diskuterar projektets kärnidé kring hur utomhusvistelse påverkar vår kreativitet och återhämtningsförmåga med Erik. Han ser själv väldigt stora fördelar med utekontor, men samtidigt praktiska hinder och påpekar att det beror på bransch och personlighet. Erik tror ändå på att människan mår bättre av att vara utomhus.

Jag tror att människan är mera kreativ när man får vara utomhus, det tror jag verkligen på. Utmaningen är ju den, att till exempel jag behöver siffror i 95 % av mitt arbete. När jag inte har tillgång till siffrorna utomhus, så är det ju som att jag är på paus.

Erik anser ändå att det finns en del man kan göra: ”Det finns vissa möten, inom företaget, där du inte behöver ha din dator. Där tycker jag att chefen kan gå ut med att det är ett möte där man inte behöver dator och det är tillåtet att gå ut på mötet om man vill. Man kan vara en förebild till sina medarbetare, så gör ledningen i vårt företag också. När det är ett passligt möte ser man att de tar mötet gående ute i naturen med hörlurar. Varje månad har vi ett enskilt feedbackmöte med förpersonen, där kan man bra vara ute, för där behöver vi inte siffror.”

Vi pratar lite om den finländska ”lutherska” synen på jobb. ”Man vet ju med sig själv, när jag sitter framför datorn så känns det som om jag är på jobb, och när jag springer ut någonstans så känns det som om jag inte är på jobb, så är det ju nog” konstaterar Erik. Men samtidigt menar han att vi också måste se att saker och ting har förändrats om

man ser var vi var för 20 år sen och var vi är idag. ”Vi går ju nog mot en annan riktning, det gör vi nog. Det ändrar, men det tar sin tid. Vi finländare är ju väldigt principfasta och vi är stolta över att vi jobbar, därför tror jag att vi har en ganska hög tröskel att förändra synen på hur vi jobbar.”

Jobbar då Erik själv utomhus? Ja, under de återkommande feedbackmötena med förpersonen händer det, eftersom förpersonen föregår med gott exempel: ”Det är mycket fast i förpersonen, hur hen agerar. Redan där har det betydelse om man märker att förpersonens attityd är negativ till utomhusmöten, så är det förstås svårare att själv gå ut.”

Erik har inte funderat så mycket på effekterna av att till exempel ha gå-möten utomhus. ”Jag har inte tänkt på effekterna på så vis att jag skulle bli mer produktiv, men definitivt på det fysiska, att man är ute och får frisk luft. Det är ju normalt bondförnuft också, att man mår bättre efter att man varit ute en liten stund i friska luften.” Också som före detta toppidrottare har han erfarenhet av de positiva effekterna av att röra på sig: ”Jag vet med mig själv att jag mår bättre. De dagar jag inte tränat mår jag definitivt inte lika bra. Jag mår helt enkelt bättre när jag rör på mig. Jag behöver en tillfredsställande faktor av att känna att jag har varit aktiv.”

Vi diskuterar en stund om det skulle vara en idé för företag i Österbotten att profilera sig genom möjligheter till utekontorsrutiner som en del av arbetsdagen. ”Sakta men säkert”, tror Erik, ”men jag skulle inte ta allt för stora steg. Jag skulle se de här vissa one-to-one-mötena som en möjlighet. Om man har ett jobb där man ska svara i telefon hela tiden, då kan man inte vara ute – det är ganska oprofessionellt att man hör bilar köra runt och sådant. Det väljer väldigt branscherna också. Men som sagt sakta men säkert, och med små steg.”

”Däremot, om du har ett sådant yrke där du har stor interaktion med dina kunder och ska skapa relationer, där kan det finnas en stor fördel. Jag ser att vi kanske går från att man förr tog ut kunder på kvällar och satt på middagar, jämfört med att unga vuxna idag kanske mer uppskattar att har sådana aktiviteter där rör på sig i stället för sena barkvällar. Det har jag märkt av, att sådana aktiviteter uppskattas. Det handlar inte om att det blir sena kvällar, utan aktiviteter dagtid, som inte påverkar familjelivet.”

Som avslutning på vår pratstund ber vi Erik att fundera på om han måste ge ett enda råd till dagens ledare, vilket skulle det vara för att stärka arbetsvälmåendet? ”Som ledare måste du alltid vara dig själv. Det kan hända att jag går hem hos vissa personer, sen kan det hända att jag inte kan leda andra typer, så är det bara. Man måste vara den man är. Det är bra att våga lägga sig in i hur man är som ledare, att man kan se sina brister och sina styrkor. Man kan bygga på sina styrkor. En svaghet kan man inte får bort genom att fejka, det tror jag inte. Styr in på dina styrkor och jobba på dina svagheter, men var alltid dig själv.”

Text: Sara Kåll-Fröjdö & Maria Hofman-Bergholm, Yrkeshögskolan Centria

Foto: Sara Kåll-Fröjdö, Yrkeshögskolan Centria