Minister Joakim Strands tankar om kreativitet, innovationer och närmiljön som en strategisk resurs

Höstlöven dansar runt i vinden, bakom träden i Hovrättsparken syns vattnet i Inre hamnen. Några regndroppar faller ner när Joakim kommer gåendes till vår avtalade mötesplats.

Vem är då Joakim Strand? Joakim, eller Jocke, Strand är 44 år och född i Åbo, har bott i Tammerfors men flyttade som sexåring till Vasa och Österbotten där han har sina rötter. Jocke är jurist och ekonom till utbildningen och har suttit i Vasa stadsfullmäktige i 22 år där han också var ordförande i 12 år. När han blev minister 2024 slutade han med övriga ledar- och förtroendeuppdrag i organisationer som till exempel Österbottens förbund, Kvarkenrådet, Vasa elektriska och EPV. Jocke har också ett förflutet som fotbollsspelare och har spelat i Vasa IFK:

– 2006 spelade jag ännu i division ett, sen 2007 skadade jag foten allvarligt och slutade med fotbollen, så det börjar vara 20 år sedan. Nu sitter jag i Finlands Bollförbunds styrelse, det är kiva att ännu ha band kvar till fotbollen.

Som Europa- och ägarstyrningsminister har han händerna fulla:

– Det är 27 EU-länder och en 73-74 statliga bolag, så vi har hundra potentiella problem och möjligheter varje morgon när vi vaknar, tillägger han med ett skratt.

Vi pratar först en del om Finland i termer av kreativitet, innovationer och tillväxt. Det är ett ämne som ligger Jocke varmt om hjärtat:

– Det här kunde vi prata länge om, säger han med ett leende. – Vi är ju nog väldigt dåliga på att mäta förädlingsvärdet och produktivitet, räkna ut betydelsen av exportindustri och annat.

Vi ska också komma ihåg att Finland är ett litet land och sätter man vår befolkningsmängd i ett globalt perspektiv, så har finländska bolag ett relativt stort inflytande:

– Finland har 5,6 miljoner människor, vi är en femtedel av befolkningen i Shanghai. Ändå har vi globala, ledande bolag.

I Vasa finns flera exempel på det här:
– Det finns cirka hundratusen större fartyg i världen, Wärtsilä sköter motorerna på ungefär hälften av dem.

En del av förädlingsvärdet som uppstår genom industrin i Finland kanske registreras i andra länder – det är alltså svårt att få korrekta siffror.

– Vi behöver alla typer av företag, både stora och små, säger Jocke, och påpekar vikten av att företag, kommuner och städer, högskolor och andra utbildningsinstanser samarbetar för att utveckla Finland. – Här tror jag Finlands nyckel till framgång finns, ett djupt och mångsidigt samarbete mellan den privata och offentliga sektorn. I stället för statiska mått på produktivitet, så tycker jag att vi måste fundera på hur vi får företagen att satsa mer på FUI-verksamhet i Finland. Det kräver samarbete i nya former. Dessutom, runt om i Finland har vi olika kluster som är bäst i världen inom sin globala värdekedja, bland annat ICT i Uleåborg, till energi i Vasa, kemi i Karleby, startup-ekosystemet i Helsingfors och den finländska skogsindustrin. Vi borde se till att de kan fortsätta på att vara bäst i världen.

Vår nästa fråga handlar om huruvida Finland borde tänka nytt kring var innovationer föds? Det är kanske inte alltid inom fyra väggar? 

– Absolut! säger Jocke med eftertryck. -Därför betonar jag samarbete, för det gör att du automatiskt tar dig ur den egna miljön. Dessutom har jag två spår som jag tänker på här. Det ena handlar om fysiska platser och den andra om konst och kultur. Den kärnkunskap som finns här i trakten och som gör att vi har ett av Europas starkaste energikluster är inget som uppstått över en natt. Kärnkunskapen har funnits i den här miljön i hundratals år, ända sen Carl Gustav Wolff på Brändö byggde Europas bästa segelfartyg och John Wickström som var kaveri med Henry Ford i Chicago och byggde de första båtmotorerna. Wickström grundade bröderna Wickströms motorfabrik på stranden vid Metviken och flyttade till Vasklot 1910, på ungefär samma plats där Wärtsilä är idag. Det är helt sjukt långa bågar. Det är något med att röra sig i de miljöer där de här människorna rört sig, de som varit världsledande på sitt område på sin tid.

Under covid-pandemin kom nya fysiska platser i användning:

– Många började röra på sig när de hade möten, det märkte man. Jag tror starkt på det där att det är bra för huvudet också. Efter att jag skadade min fot i fotbollen, så kan jag inte springa men jag kan gå. Senast igår när vi hade SFP i Vasa möte digitalt, så gick jag i två timmar, bara runt i staden. Jag gör det nästan varje kväll, också i Helsingfors.

Miljön ger mig idéer, det är ju en historiebok du går omkring i där du ser olika tider och skikt. Jag tror att vi borde utnyttja de här olika skikten för att förstå saker bättre.

Vi pratar lite mer om att vi kan förstå vår egen plats i tiden genom att se på historien.

Det andra spåret som Jocke tänker på när vi pratar om innovationer handlar om konst och kultur:

– När jag var i framtidsutskottet förra året, så pratade vi ganska mycket om hur man kunde och borde kombinera konst och kultur med teknologi och innovationspolitik. Och där finns det ju superintressanta saker. Till exempel om vindkraftsingenjörerna för tiotals år sedan skulle ha tittat på målningar av fågelvingar, hur naturen själv har skapat vingarna aerodynamiskt, då skulle de ha sparat grymt med tid och resurser när de gjorde de första prototyperna. När du utvecklar trafiksystem, till exempel metronätverk, så kan det löna sig att ta efter naturens smarta lösningar och till exempel ta inspiration av rötter och hur de förgrenar sig. Finland som ett litet land, och vi som medelstora regioner, har alla möjligheter att vara världsbäst på just sådana här innovationer och av att kombinera olika områden.

Vi frågar om Jocke tror att det finns konkurrensfördelar för Österbotten när vi kan ha närmiljön som arbetsmiljö?  

– Jo, det finns hur mycket som helst som vi inte tänker på. Sådant som vi tycker är självklart är inte alls så självklart på andra ställen: ren luft, rent vatten, fin natur – nära till vattnet, nära till skogen, nära till att fiska eller vad du nu vill göra.

Det finns en möjlighet för österbottniska företag att brända sig, där de här sakerna är en del av en bredare livskvalitet:

– Dessutom tror jag att det är bra för bolagen själva. 

Till sist pratar vi om utekontorsrutiner och fördelarna av att ta in dem i organisationer:

– Det blir en win-win situation där ett plus ett blir tre, om inte fem. Det gör att du stänger ut mycket annat och lämnar rum för kreativa saker. Jag tror absolut på det där. Vi borde bli bättre på att också mäta den här nyttan.

Det är viktigt att få med fler människor, företagsledare, avdelningsledare och teamledare. Om ni har en halvtimme där ni ska uppdatera varandra, så gå ut och gå då. Inte är det desto värre!

När vi avslutar intervjun så småpratar vi en stund om Hovrätten i Vasa som nyligen firade 250 år. Jocke påpekar att det var Karl IX, Gustav Vasas yngsta son, som grundade Uleåborg 1605 och Vasa 1606:

– Skulle inte Kalle ha haft en bra dag på jobbet, så vem vet var Finland skulle vara idag?

Jocke fortsätter sin promenad längs stranden och tar ett möte med Bollförbundet via telefonen, samtidigt som vi tar några foton.

Text: Sara Kåll-Fröjdö & Maria Hofman-Bergholm, Yrkeshögskolan Centria

Foto: Sara Kåll-Fröjdö, Yrkeshögskolan Centria